En intervju som gjorde i samband med att första skivan släppts:
"Ibland känner man det genast. Som en skälvning. Som en föraning om att något stort kommer att inträffa. Som när debut-cd:n från Två Fisk Och En Fläsk kröp upp i min hand, stirrade på mig och sa: Spela mig! Spela mig!!! Det gjorde jag och en dov vibration spred sig allt kraftigare i mitt inre. Det jag hörde var den svenska folkmusikens räddning.
Räddningen undan allt det jag tycker att den svenska folkmusiken blivit, en prydlig allmogefest med söndagskaffe i gräset. TFoEF är inte fina De är oborstat råbarkade. Så pass att en skivhandlare i folkmusikbranschen lämnade gruppens releaseparty efter en låt för att "det är för högt, rökigt, trångt och en hotfull stämning".
-Dom är kanske inte vana att gå på såna konserter. Vi spelar nog mer för en rockpublik än för en folkpublik, spekulerar Janne Liljekvist.
-Vi är i kläm mellan de två smakblocken, säger Marcas Oreglia och menar det i fråga om skivbolagen. Dom som ger ut folkmusik tyckte inte att vi lät som nåt folkmusikband - de kritiserade t ex Umers sång: "Hon låter ju inte som Lena Willemark - sådär kan man ju inte sjunga!". Och rockbolagen tyckte inte att vi lät som ett traditionellt rockband.
-Det var bara NonStop som var intresserade, men de hade inga pengar så vi fick bekosta inspelningen av skivan själva, berättar Janne.
Både Marcas och Janne spelar fiol och Umer heter Mossige-Norheim i efternamn. Tillsammans med Olof Öberg på akustisk gitarr, Stebbe Grapenmark på kotrumma och Jie Zelf på slagverk, skapar de en musik som ligger närmare energin hos gamla engelska folkrockband än vad de gör t ex Garmarna. Men ingen i bandet har något direkt folkmusikförflutet. När triogrunden till TFoEF lades 1994 kom Marcas just från visbetonade Rotlösa. Umer hade sjungit mest klassiskt och Janne hade försökt sig på klassisk violin efter några år som garagerockgitarrist i Shoutless. Marcas och Janne träffades genom att de båda var med i Dramatiska Ensemblens uppsättninga av Carl Orffs Carmina Burana.
-Det var när jag träffade Marcas som jag insåg att man kan spela fiol ungefär på samma sätt man spelar gitarr. Och nu kan jag spela efter hur många öl som helst! Det kunde jag inte när jag spelade klassiskt, konstaterar Janne.
Typiskt för TFoEF är att de ger rum åt en nästan rituell kraft i sin musik. Det är som om någonting tar sig in i musiken och börjar agera på eget bevåg.
-Men det låter ju utmärkt! utbrister Umer.
-Just såna där tillstånd när det börjar hända saker brukar bli när vi jammar live, berättar Janne. Jie är så svår att styra, han slutar inte lira. Då måste vi ju göra någonting. I Visby under medeltidsveckan där vi spelat tre gånger, sitter vi nere vid muren vid vattnet och har trum-jamsessions. Vi spelar John Coltrane-låtar på trummor och flöjt. Sen när vi tröttnar eller slocknar går Jie vidare och trummar!
Så var det det där med namnet - var kommer det ifrån?
-Har du läst Bibeln? frågar Janne.
Jo, men det var väl bröd Jesus använde - inte fläsk?
-I den vanliga versionen, ja. I apokryferna mättar han prästerna med två fisk och en fläsk.
Kanske låter det inte som en delikatess. Men det är det. Åtminstone musikaliskt.
Peter Sjöblom i Magazine Groove, nr. 24/1998"
onsdag 23 juni 2010
tisdag 22 juni 2010
TVÅ FISK OCH EN FLÄSK
En liten aptitretare i form av en recension av vår andra CD, "Jungfruburen":
"One image of Nordic music invokes a witches' Sabbath of rhythmic brutality accelerated into a devilish tornado, while another calls forth a sedate, almost geometrically classical string ensemble. Swedish septet Två Fisk och en Fläsk (Two Fish and One Bacon) delivers on both conceptions, with a heavy emphasis on the former. The three-man percussion section imparts more thunderous drive to this acoustic ensemble than could a dozen distorted electric guitars. Dual, and occasionally dueling, fiddlers play with a raw abandon, never flinching from dissonance, alternately produced in distanced reverb or middle-of-the-scull immediacy, while a single guitar holds things together with suspicious ease. The vocals of Umer Mossige-Norheim, fragile and falsetto, lacking the direct power of Garmarna's Emma Härdelin, seem at first a poor fit for such a dynamic combo, but ultimately serve through contrast.
The opening track, "Saltarello IV," is a 'pre-prise' of themes from the final track, suspenseful guitar strum leading into fiddle strokes over a James Bond theme, before breaking into a crazed gallop featuring percussion and fiddles, the spy theme returning to usher in an even quicker gyring two-step version of the melody, expiring abruptly in exhaustion. Above the bouncy beat driven by thunderous drums and low fiddle duet of "Källarjonets Lilla Vän," Mossige-Norheim's vocal is teased by neighing fiddle effects, the instrumental break brutally dissonant, the cumulative effect unexpectedly joyous. In "Junfrun i Buren," with its syncopated, almost Bo Diddley beat on hand percussion, Mossige-Norheim's multi-tracked vocal exults in a hospitable jazzy mode over occasional guitar chords, dual fiddles finally invading with a single demonically delivered rhythmic figure.
A demented drum roll and guitar strum introduce "Lussi Lilla," vocal alternately incanting a contrasting verse and joining the beat in redoubled intensity, with a wonderfully dizzy, almost Celtic central instrumental dance featuring whistle and fiddle. "Femton Gånger" begins with an erudite classical string ensemble (I knew they had it in them!), before sliding smoothly into a swinging common-time beat with sawing fiddles and hardy baritone voices carrying a marching song. Mossige-Norheim's vocal is at home with the melodic delicacy of "Herr Olaf," fiddles and drums adding an addictive drive to choruses and breaks, descending dissonance at times waxing psychedelic. "Fortune Plango" features a calm, Indian tabla and drone intro, rattling Moroccan-inspired double-time percussion, and vocal dissonance experiments, a mixed world-beat fantasy from the Swedish caravan route.
If you enjoy Scandinavian music, especially the driven intensity of Hoven Droven, Garmarna, and early Hedningarna, don't deprive yourself of this carefully arranged yet wildly performed recording. - Jim Foley "
(Från http://www.rootsworld.com/reviews/2fish.shtml )
"One image of Nordic music invokes a witches' Sabbath of rhythmic brutality accelerated into a devilish tornado, while another calls forth a sedate, almost geometrically classical string ensemble. Swedish septet Två Fisk och en Fläsk (Two Fish and One Bacon) delivers on both conceptions, with a heavy emphasis on the former. The three-man percussion section imparts more thunderous drive to this acoustic ensemble than could a dozen distorted electric guitars. Dual, and occasionally dueling, fiddlers play with a raw abandon, never flinching from dissonance, alternately produced in distanced reverb or middle-of-the-scull immediacy, while a single guitar holds things together with suspicious ease. The vocals of Umer Mossige-Norheim, fragile and falsetto, lacking the direct power of Garmarna's Emma Härdelin, seem at first a poor fit for such a dynamic combo, but ultimately serve through contrast.
The opening track, "Saltarello IV," is a 'pre-prise' of themes from the final track, suspenseful guitar strum leading into fiddle strokes over a James Bond theme, before breaking into a crazed gallop featuring percussion and fiddles, the spy theme returning to usher in an even quicker gyring two-step version of the melody, expiring abruptly in exhaustion. Above the bouncy beat driven by thunderous drums and low fiddle duet of "Källarjonets Lilla Vän," Mossige-Norheim's vocal is teased by neighing fiddle effects, the instrumental break brutally dissonant, the cumulative effect unexpectedly joyous. In "Junfrun i Buren," with its syncopated, almost Bo Diddley beat on hand percussion, Mossige-Norheim's multi-tracked vocal exults in a hospitable jazzy mode over occasional guitar chords, dual fiddles finally invading with a single demonically delivered rhythmic figure.
A demented drum roll and guitar strum introduce "Lussi Lilla," vocal alternately incanting a contrasting verse and joining the beat in redoubled intensity, with a wonderfully dizzy, almost Celtic central instrumental dance featuring whistle and fiddle. "Femton Gånger" begins with an erudite classical string ensemble (I knew they had it in them!), before sliding smoothly into a swinging common-time beat with sawing fiddles and hardy baritone voices carrying a marching song. Mossige-Norheim's vocal is at home with the melodic delicacy of "Herr Olaf," fiddles and drums adding an addictive drive to choruses and breaks, descending dissonance at times waxing psychedelic. "Fortune Plango" features a calm, Indian tabla and drone intro, rattling Moroccan-inspired double-time percussion, and vocal dissonance experiments, a mixed world-beat fantasy from the Swedish caravan route.
If you enjoy Scandinavian music, especially the driven intensity of Hoven Droven, Garmarna, and early Hedningarna, don't deprive yourself of this carefully arranged yet wildly performed recording. - Jim Foley "
(Från http://www.rootsworld.com/reviews/2fish.shtml )
Kungörelse
De viktigaste (=bästa) inspelningarna med Astmakören är upplagda; blir säkert en del väl valda äldre inspelningar också med tiden. Nu står dock Två Fisk & En Fläsk på tur, det akustiska bandet som spelade in tre album mellan 1998 och 2004 varav de två första släpptes.
Därefter blir det nog, varvat med mer Astmakören, minnen om och musik av Sture Med Läppen. Om inte någon inblandad är våldsamt däremot.
Därefter blir det nog, varvat med mer Astmakören, minnen om och musik av Sture Med Läppen. Om inte någon inblandad är våldsamt däremot.
onsdag 9 juni 2010
Portainspelningar 1994
1. Våldsamt sex
2. Gay games
3. Banne mej
4. Mat I
5. Sången om Per
6. På knä
7. Tjuren Ferdinand
8. Jag är dum
9. Vi ska droga ner dej
10. Purjo
11. Dödtid
12. Dino III
Inspelade i replokalen, förutom "Våldsamt sex" och "Gay games" som spelades in i studion på Vällingby fritidsgård.
Ladda ner här:
Portainspelningar 1994
Kommentarer:
Sången om Per
Sann berättelse. I princip. Om en man som inte gillade Astmakören. Se "Historien om Astmakören" för detaljer.
Vi ska droga ner dej
Texten verkar vara inspirerad dels av Peps "Ångestneurotiker", dels av Dead Kennedys "Hyperactive child". Är det kanske ett friskhetstecken att må mentalt dåligt i vår värld, typ. Kanske diskutabelt men fråga kan man väl alltid göra.
Purjo
Lite väl plakataktig text kanske men så här kändes det när Ny Demokrati härjade som värst - när Greven&Betjänten hoppat av och det bara handlade om hemska muslimer. Som tur är är de tiderna låååångt borta, eller hur?
Dödtid
"Har din mamma talat med dej om Döden nån gång?"
Dino III
En sista instrumental variant av en låt som hängt med ett par år, med eller utan text. Kanske laddar jag upp även äldre versioner nån gång framöver.
(För kommentarer till övriga låtar, se "Portainspelningar 1995" och Vårklåda -95".)
2. Gay games
3. Banne mej
4. Mat I
5. Sången om Per
6. På knä
7. Tjuren Ferdinand
8. Jag är dum
9. Vi ska droga ner dej
10. Purjo
11. Dödtid
12. Dino III
Inspelade i replokalen, förutom "Våldsamt sex" och "Gay games" som spelades in i studion på Vällingby fritidsgård.
Ladda ner här:
Portainspelningar 1994
Kommentarer:
Sången om Per
Sann berättelse. I princip. Om en man som inte gillade Astmakören. Se "Historien om Astmakören" för detaljer.
Vi ska droga ner dej
Texten verkar vara inspirerad dels av Peps "Ångestneurotiker", dels av Dead Kennedys "Hyperactive child". Är det kanske ett friskhetstecken att må mentalt dåligt i vår värld, typ. Kanske diskutabelt men fråga kan man väl alltid göra.
Purjo
Lite väl plakataktig text kanske men så här kändes det när Ny Demokrati härjade som värst - när Greven&Betjänten hoppat av och det bara handlade om hemska muslimer. Som tur är är de tiderna låååångt borta, eller hur?
Dödtid
"Har din mamma talat med dej om Döden nån gång?"
Dino III
En sista instrumental variant av en låt som hängt med ett par år, med eller utan text. Kanske laddar jag upp även äldre versioner nån gång framöver.
(För kommentarer till övriga låtar, se "Portainspelningar 1995" och Vårklåda -95".)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)