Jaha, var var vi nu? Jo, 2Fisk var redo att rocka loss, och gjorde det ofta och gärna – både i replokalen, en småunken källare i huset där Umer bodde, och på diverse scener främst i Stockholm. Det var pubar, fester, förortsfestivaler, musikhus (på Apromus i Solna spelade jag av tre eller fyra strängar under samma spelning)... vi kom bra överens både på och av scen, och hela tiden fanns känslan att vi var på väg uppåt och då kan man stå ut med uselt arrangerade tillställningar och enstaka irrationella utbrott hos bandmedlemmar. Ledstjärnan var "röj" och även om arrangemangen kunde vara nog så genomarbetade var ändå utlevelsen det viktigaste.
Hela tiden fanns också det tydliga målet att så snart som möjligt spela in en skiva. Skivbolag fanns, NonStop, men de hade beklagligt nog inga pengar så en förutsättning var kulturstöd. Sådant hade bandet fått avslag på tidigare; och i samma veva som jag kom med pågick förväntansfull väntan på svar på ny ansökan. Svar kom och var negativt. (Ett annat band, som just då var ett rätt stort namn i den "medeltida" genren, fick dock stödpengar – trots att en medlem i det bandet var med i kommittén som fördelade kulturstöd.) Vi beslutade dock snabbt att det inte spelade någon roll, nu skulle vi göra skiva och vi fick väl skramla fram pengar själva. Janne och Umer hade en del pengar, jag tog ett banklån, och någon av oss hade dessutom lyckats ordna bra villkor för att spela in i Studio Sunlight på Kungsholmen – på den tiden världskänd för det stockholmska Death Metal-soundet. Tomas Skogsberg visade sig inte bara ge okända band bättre betalningsvillkor, han var också en genomsympatisk person som det var en glädje att spela in tillsammans med.
Om jag minns rätt började inspelningarna i juni 1997, det var i alla fall i början av sommaren. Kotrumma och gitarr var det första som sattes; vi spelade allihop men bara trumspåret sparades, och sen kom jag dit en helg och lade gitarrer – på Skogsbergs förslag en tolvsträngad och en sexsträngad på varje låt, tanken var att den sexsträngade skulle "styra upp" den lite yviga klangen från tolvan och det var säkert ett genomtänkt beslut (även om det under senare inspelningar visat sig gå utmärkt med bara tolvsträngad). Två låtar, de snabbaste, fick dock bara sexsträngade gitarrer. Sen är jag lite osäker, fiol- och sångpålägg samt slagverk och diverse småsaker (som flöjt och nyckelharpa) tog rätt lång tid och jag minns inte om något hann göras innan vi tog sommarledigt för att sedan i augusti ta oss till Medeltidsveckan i Visby.
Den veckan visade sig vara vad som slutligen fick bandet att svetsas samman till en enhet. Det var spelningar på gator och torg, i medeltidsläger och på krogar. 7 dagar i en miljö av fylla och säckväv. När vi var hemma igen kändes det lite som att vi börjat i studion för tidigt, att vi skulle väntat tills efter Gotlandsresan. Men gjort var gjort, och det var inget större fel på de grunder som redan lagts. Jag gjorde väl nåt nytt gitarrpålägg här och var, men annars fortsatte inspelningarna som planerat. Sen var jag inte tillbaka i studion förrän det var dags att mixa, om jag minns rätt – fioler, sång och skrammel lades utan min närvaro. Jag lade dock på elbas på ett par låtar, vi var väl oroliga över att det skulle låta för tunt annars. Janne ville att jag skulle brodera ut lite, spela lite stämmor och sånt, men jag propsade på att hålla det extremt enkelt – jag tyckte det var viktigt att dokumentera det här bandet som det lät på scen, så basen dubblerar i princip gitarrackorden. Den är dessutom rätt lågt mixad, vilket jag förmodligen också propsade på, så egentligen gjorde basen knappast nån skillnad för slutresultatet. Vid senare inspelningar struntade vi helt i baspålägg, och det har låtit utmärkt – gitarren hade ändå basens roll i bandets sound.
Mixningen, ja. Där var vi väl inte överens alla gånger, förutom att vi var överens om att de första resultaten inte riktigt lät som de skulle låta. (Vissa låtar lät mycket bättre när de spelades upp på risig kassettradio som distade ljudet lite.) Det var väl mest Janne och jag som hade de mest uttalade åsikterna. Vill minnas att jag tyckte trumman borde mixas ner, och att Janne tyckte den skulle vara mer framträdande. Vi kom till en rätt bra kompromiss, tror jag, där trumman drogs ner i vissa låtar – "Bonden och räven" var nog den där det märktes mest. Slutresultatet blev i alla fall en skiva som vi inte behövde skämmas över, och om man bara ser till låtarna är det nog min favorit av de tre.
I det stora hela tror jag dock att Sunlights hårda sound inte riktigt passade vår musik. De efterföljande två skivorna spelades in av Tobias Ersson under betydligt primitivare former men låter precis som vi förväntat oss innan, om inte bättre (vilket vi alla varit överens om, så egentligen var det nog bara vägen till målet vi hade olika åsikter om i Sunlight). För mig skulle en kombination av den första skivans låtar och senare skivors produktion vara den definitiva 2fisk-skivan. I alla fall speglar den vår dittillsvarande liverepertoar väl, den enda låt förutom dessa som vi spelade regelbundet var en cover på "Iron man" som visade sig vara som gjord för fioler. På skiva hade det nog blivit lite platt, och vi tröttnade också på att spela den live när det inte längre kom som en överraskning, när folk i publiken började ropa efter den.
Nå, här är debutskivan i alla fall. Det går bra att betala vad man vill, men det går också bra att ladda ner den gratis om man har s.k. mage. Dessutom finns fortfarande möjligheten att köpa en tryckt CD direkt från oss för en hundring plus porto. Intresserade kan kontakta mig på spiring {at} hotmail {punkt} se
Två fisk och en fläsk (ny länk 2013-08-26 - Bandstand)
Låtar:
1. Introitus
2. Douce Dame
3. Im Meyen Secundum
4. Näcken
5. Mit Ganczem Willen
6. Båten
7. Liten pojk
8. Saltarello
9. Varulven
10. Styvmodern
11. Bonden och räven
12. Grå / Reinlender
13. Postludium
